Vad är metylering?

Metylering är ett begrepp som blir allt vanligare inom hälsoområdet. I samband med näringsämnen är metylering kopplat till upptag av B-vitaminer. Även om det kan vara svårt att förklara metylering med enkla ord, påverkar det många av kroppens funktioner. Vi ska här försöka ge en lättförståelig förklaring av vad metylering innebär.

Ordet Metyl är en sammansättning av de grekiska orden methy (μέθυ), som betyder "vin" och ändelsen -yl, vilket används inom kemin för att ange en grupp av atomer. Ändelsen -ering används i svenska för att beskriva en process, så metylering betyder processen att tillföra en metylgrupp till en annan molekyl.

För att förstå metylering är det bra att först veta vad en metylgrupp är. En metylgrupp är en enkel molekyl med formeln CH₃. Den består av en kolatom (C) som är bunden till tre väteatomer (H₃). Den kemiska strukturen ser då ut så här:

Vissa B-vitaminer, som B12 och folat, behöver en så kallad metylgrupp för att bli aktiva. När de är i sin aktiva form, som metyl-B12 eller metylfolat, kan kroppen använda dem direkt utan att först omvandla dem. Detta är särskilt viktigt för personer med nedsatt metyleringsförmåga, eftersom deras kroppar kan ha svårt att aktivera vitaminerna själva. Kosttillskott som innehåller de aktiva formerna av B-vitaminer gör det därför enklare för kroppen att ta upp och använda dem effektivt.

Metylering är en process i kroppen där små molekyler, som kallas metylgrupper, fäster sig på DNA. DNA är som en manual som styr hur kroppen fungerar. Metylering påverkar vilka gener som är aktiva eller inaktiva, vilket i sin tur påverkar saker som hur våra celler växer, hur vårt immunförsvar fungerar och hur hjärnan arbetar. Det hjälper också kroppen att producera proteiner, som är viktiga för att bygga och reparera kroppen. Om metyleringen fungerar som den ska, hjälper det kroppen att hålla sig frisk. Men om något går fel kan det leda till sjukdomar. Metylering hjälper också kroppen att rensa ut gifter och reparera sig själv, och den kan påverkas av både miljö och livsstil. Denna process förändras naturligt med åldern och kan påverka hur vi åldras.

Det finns ett enzym som kallas MTHFR, som är viktigt för metyleringsprocessen i kroppens celler (1). Denna process hjälper bland annat till att omvandla folat och B12 till former som kroppen kan använda. Ungefär 30 % av befolkningen har en variant av detta enzym som gör att det inte fungerar optimalt. Detta kan leda till olika hälsoproblem.

Metylering är också viktig för kroppens förmåga att rensa ut skadliga ämnen, och hjälper kroppen att omvandla ämnen som kan vara skadliga till sådana som behövs för att kroppen ska må bra. Om enzymet MTHFR inte fungerar som det ska, kan det leda till att kroppen inte rensar ut dessa ämnen ordentligt. Detta kan resultera i höga nivåer av homocystein, en aminosyra som kan skada blodkärlen och öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar. När MTHFR-enzymet inte fungerar som det ska, kan det alltså påverka hälsan på flera sätt (2).

Om metylering inte sker som den ska, kan det alltså leda till problem med hur våra gener styrs, vilket i sin tur påverkar hur cellerna fungerar. Metylering hjälper normalt till att "sätta på" eller "stänga av" vissa gener vid rätt tidpunkt och i rätt vävnader. Under fosterutvecklingen till exempel behöver vissa gener vara aktiva vid specifika tidpunkter och sedan stängas av. Metylering styr dessa tidsinställda genaktiveringar, vilket är avgörande för att fostret ska utvecklas normalt. Felaktig metylering kan leda till utvecklingsstörningar och andra medfödda problem hos foster. 

Utan korrekt metylering kan vår kropp få svårt att kontrollera vilka gener som ska vara aktiva eller inaktiva, vilket kan leda till sjukdomar. Till exempel kan för lite metylering leda till att gener som normalt är avstängda (som t.ex. cancerrelaterade gener) blir aktiva. Felaktig metylering är kopplad till olika sjukdomar, så som autoimmuna sjukdomar och neurologiska störningar.

För att ta reda på om man har en nedsatt MTHFR-funktion kan man prata med en läkare eller en specialist så som en funktionsmedicinare, som kan bedöma dina symtom och medicinska historia. Det är idag lätt att testa detta, även om man kan behöva bekosta testningen själv. 

1. Genetisk testning: Om din läkare misstänker att du kan ha en nedsatt MTHFR-funktion, kan de rekommendera en genetisk testning.
   
   
2. Blodprov: I vissa fall kan läkaren också begära blodprov för att kontrollera nivåerna av homocystein, en aminosyra som kan vara förhöjd vid nedsatt MTHFR-funktion.
   
   
3. Familjehistoria: Genetiska problem är relativt vanligt, så det kan vara bra att diskutera din familjehistoria och eventuella relaterade hälsoproblem.
   
   
4. Utvärdering av symtom: Diskutera eventuella symtom du har som kan relateras till nedsatt MTHFR-funktion, som trötthet, humörsvängningar, svårigheter med koncentration, eller andra hälsoproblem.

För att främja en god metylering kan du överväga följande strategier: 

1. Ät en balanserad kost: Inkludera rikliga mängder grönsaker, frukter, fullkornsprodukter och proteinkällor med viktiga näringsämnen.
   
   
2. Stöd tarmfloran: Ät fermenterade livsmedel (som yoghurt, kefir och surkål) och fiberrika livsmedel (som kål, broccoli, morötter och andra fibergrönsaker) för att främja en hälsosam tarmflora.
   
   
3. Optimera matsmältningen: Se till att du kan smälta maten ordentligt. Stressfria måltider, tugga ordentligt.
   
   
4. Var fysiskt aktiv: Regelbunden träning kan stödja kroppens ämnesomsättning och därmed bidra till en bättre metylering.
   
   
5. Undvik gifter: Minimera exponering för miljögifter, såsom tungmetaller och kemikalier, som kan påverka metyleringen negativt, till exempel genom att använda vattenrenare, giftfria rengöringsmedel, äta ekologisk mat, etc.

Genom att implementera dessa strategier kan du hjälpa din kropp att stödja en effektiv metylering och främja allmän hälsa.

1. A Second Genetic Polymorphism in Methylenetetrahydrofolate Reductase (MTHFR) Associated with Decreased Enzyme Activity
2. Methylenetetrahydrofolate Reductase Deficiency. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28520345